Min Bröstförstoring

Före-/efterbilder längst ner på sidan.

Jag hade under en längre tid funderat på att göra något åt mina ut-ammade bröst. Efter två barn kände jag mig helt avsexualiserad med en i princip helt platt överkropp, och tyvärr en midja som varit betydligt smalare.
Mina proportioner såg helt fel ut och kändes helt fel. Som ett päron i formen, inga bröst men en rumpa.

Jag googlade massvis och var inne på olika forum och läste mig blå om för- och nackdelar, om olika kliniker. Vissa inlägg kändes inte helt äkta...
Sammanfattningsvis kände jag att det är ju en väldigt subjektiv bedömning vad som är stort, litet, naturligt och "snyggt".
Jag insåg ganska omgående att jag vill ha ett par naturligt fina, lite större bröst än vad jag hade innan jag ammade.
Och naturliga bröst, det förknippades ofta med Victoriakliniken.

Avgörandet var när jag såg ett TV-program på SVT om plastikkirurgi, och då var Victoriakliniken och Dr. Randqvist med.
Jag tyckte att det var en mycket intressant och välgjord dokumentär om skönhetsoperationer utan att fördöma, eller för den delen hylla.

Dr. Randquist var intervjuad och jag upplevde honom som oerhört kompetent, skicklig och human. Han hade ett i mina öron väldigt intressant och viktigt resonemang om proportioner och form.
För mig var det av största vikt att det skulle se ut och kännas naturligt. Jag ville ha ett par proportionerligt "stora" bröst för min kroppstyp. Min värsta mardröm var ett par stenhårda bollar som spränger fram genom tunn hud.
Jag hade det största förtroende för Dr. Randquist och kände mig väldigt trygg med att han kunde uppnå det jag ville.

Naturligtvis förstår jag att Victoriakliniken är ett kommersiellt företag (och det är ju alla plastikkirurgkliniker) men jag vill helt ärligt framhålla att jag är helt enkelt urnöjd!
/A.

Min näsoperation

Före-/efterbilder längst ner på sidan.

Innan operation
När jag var ungefär 13 år gammal lyckades jag halka och slå näsan rakt in i en vägg. Efter den kraftiga smällen fick jag en liten bula på näsan, inte så märkvärdig, andra la inte märke till den speciellt mycket men jag gjorde det. Jag ansåg att min näsa inte var speciellt feminin och fick mitt ansikte att få ett mer maskulint intryck.

Under tonåren funderade jag mycket på en näsplastik, dock var det inget jag allvarligt trodde att jag någonsin skulle göra. I min värld var plastikoperationer något fel. Något som bara fåfänga människor kastade bort pengar på.

Jag trodde själv att jag inte mådde dåligt över hur min näsa såg ut, att jag hade accepterat att den inte var liten och rak. Fortfarande tyckte jag att det var synd hur min brutna näsa förstörde symmetrin i mitt ansikte.

När jag var 19 år bestämde jag mig för att besöka en plastikkirurg för en konsultation. ”Bara en konsultation” tänkte jag. Bara för att se vad läkaren säger.
Eftersom jag ville ha en näsplastik, en operation i ansiktet, var det inte rätt läge att vara dumsnål. Jag googlade, läste forum och kontaktade andra personer som hade plastikopererat sig och kom fram till att det bara finns en läkare för mig här i Sverige: Charles Randquist på Victoriakliniken. Han verkade helt enkelt vara bäst.

Sagt och gjort, jag ringde och bokade en konsultationstid, tvingade med min mamma att köra hela vägen från Göteborg till Stockholm i ett snöoväder.
Väl framme på kliniken blir vi väl bemötta av den underbara personalen. Jag och min mamma fick sedan träffa Charles. Jag berättade vad jag förväntade mig av näsoperationen och Charles berättade vad han kunde göra. Konsultationen tog inte så lång tid. Jag bestämde mig där på plats att jag ville operera näsan, medveten om vad folk skulle tro och tycka. Både jag och mamma kände oss trygga hos Charles och bestämde att näsoperationen skulle ske på Victoriakliniken.

I juni, nästan ett halvår senare, var det operationsdagen. Jag hade berättat för mina nära och kära om näs-operationen och fick höra från nästan alla håll att det var en dum idé, att det inte var något fel på min näsa och att de helt enkelt inte tyckte att jag skulle göra det. Men näsoperationen var för min skull, inte för någon annans. Spelade ingen roll vad de sa, jag hade bestämt mig.

Operationsdagen
Dagen innan operationen åkte jag och mamma till Stockholm. Vi skulle spendera natten hos några bekanta då vi skulle vara på kliniken tidigt på morgonen.

På självaste operationsdagen ringde klockan 05.30, in i duschen och på med rena kläder för att sedan åka ut mot kliniken. Väl där blev jag ännu en gång väl bemött av den underbara personalen. Jag fick gå direkt till uppvaket och byta om och lägga mig. Strax därefter blev jag upphämtad av en sköterska då det var dags för lite fotografering och sista mötet med Charles innan operationen. Där passade jag på att ställa alla de frågor som hade kommit upp sen vi talades vid sist.
Efter fotograferingen gick jag tillbaka till uppvaket där jag fick dropp och lite mediciner. Sedan kom narkosläkaren för att ställa lite frågor. Därefter somnade jag (det var trots allt tidigt på morgonen, hur nervös jag nu än var). Någon timme senare blir jag väckt då det var min tur att bli opererad.
Jättenervös går jag mot operationssalen. Jag var inte nervös över hur operationen skulle gå, utan mer över att jag skulle ha ont efter operationen.
Inne i operationssalen står narkosläkaren och en sköterska och väntar. Jag får lägga mig på operationsbordet där jag får min narkos och somnar in.

Några timmar senare vaknar jag upp igen på uppvaket. Kände mig helt stel i ansiktet och hade en massa gips och plåster överallt. Sköterskan kommer och frågar hur jag mår och om jag behövde smärtstillande. Just då hade jag ont och tackade ja till lite bedövande och somnade snabbt om.

Efter någon timmes sömn vaknar jag och känner inte av någon smärta i näsan utan endast hunger. Jag får en smörgås som jag knaprar i mig utan några som helst problem och somnar om igen.

Vid 6-tiden på eftermiddagen vaknar jag igen och är relativt pigg. Går upp och går lite och mår hyfsat bra. Ingen smärta. Sköterskorna kontaktar min mamma som kommer och hämtar mig.
Givetvis känner jag mig lite seg och yr av narkosen, men ingen smärta i näsan. Mamma kom och plockade upp mig och vi åkte till våra bekanta i Stockholm för att spendera natten där, för att sedan åka tillbaka till Göteborg dagen därefter.

Dagarna efter operationen
Konstigt nog kände jag ingen smärta alls i näsan. Jag var jättepigg och mådde bra. Detta hade ju givetvis sina nackdelar. Jag var nyopererad och skulle ligga sängliggande vilket jag inte gjorde. Detta resulterade i att jag svimmade ganska mycket. Som tur var så svimmade jag aldrig och slog i näsan utan ramlade bakåt.

En vecka efter operationen var det dags för återbesök. Jag skulle plocka bort gips och stygn. Eftersom min mamma hade gjort mer än tillräckligt så bestämde jag mig för att ta tåget själv till Stockholm över dagen.
Väl på kliniken träffade jag Charles som skulle kolla på min näsa. Dock så fick jag svaret att den inte hade läkt än. Min näsa var svullen och hade reagerat på operationen och jag fick därför en kortisonspruta i näsan och en ny tid att komma tillbaka på, redan veckan efter. Jag skulle även fortsätta vara sängliggande och röra mig så lite som möjligt.

När jag var hemma i Göteborg ringde Charles, trots att han var på semester, och kollade hur jag mådde och hur det gick med näsan och om den var svullen än. Han visade att han brydde sig och det kändes tryggt.

Veckan därefter åkte jag tillbaka till kliniken ännu en gång. Den här gången fick jag träffa Elin (en av de underbara sköterskorna!) som tog bort plåstret och stygnen. Hade sen innan hört att det skulle göra ont att ta bort stygnen och jag kan säga att det knappt kändes!

Redan då såg jag hur fin min näsa hade blivit. När min mamma fick se mig började hon gråta. Hon var överlycklig! Och jag med. Jag var riktigt nöjd.

Ett halvår efter
Nu såhär ett halvår efteråt är jag riktigt nöjd. I dagsläget har jag fått ett mycket bättre självförtroende. Jag vill vara med på kort, gärna i profil, behöver inte sminka mig varje gång jag går ut och jag känner mig feminin och vacker! Jag har en helt annan utstrålning än vad jag hade innan operationen.

I dagsläget är jag glad att jag inte lyssnade på någon annan. Min mamma håller med, hon säger att om hon visste att jag skulle må så här bra efter operationen skulle hon inte tvekat att låta mig operera näsan från första början.

Och när det kommer till Charles, han är mer än en plastikkirurg. Han är en konstnär. Att operera näsor så att de inte ser fejkat ut,  att leva upp till ens förväntningar och att göra allt detta utan att förändra personligheten/dragen i ansiktet är konstnärligt.  Han har ett öga för plastikkirurgi.

/A.

Se Före-/efterbilder från Näsplastik

Mitt Bröstlyft

Före-/efterbilder längst ner på sidan.

För snart 2 år sedan genomgick jag en bröstlyftsoperation på Victoriakliniken.

Efter att i år ha mått dåligt och pendlat i vikt samt levt ohälsosamt på olika sätt i perioder, så hade mina bröst blivit hängiga. Detta fick mig att må mycket dåligt även om jag börjat må bättre på insidan. Var ledsen och trivdes inte alls med min kropp på grund av detta.

Tanken på att göra en operation, när den kom, verkade först overklig. Lite orealistisk till och med. Samt skrämmande. Jag hade aldrig opererat mig tidigare eller varit under narkos. Jag hade inga pengar att operera mig för heller, direkt. Dessutom tänkte jag på alla risker och allt som kunde gå fel. Hela idén verkade totalt verklighetsfrämmande. Att operera sig känns ju som en ganska stor sak att göra. Men tanken kom tillbaka tills den verkade mer och mer vettig. Något man faktiskt skulle kunna göra på riktigt. Kände mig ledsen och ville ej vara det resten av mitt liv. Så till slut beslutade jag mig helt enkelt för att operera mig.

Jag skaffade jobb och sparade pengar i ca 3 år. Kollade upp information om bröstlyft samt olika kliniker och kirurger, samt tänkte igenom vilket sorts resultat jag önskade uppnå. Jag hade inte riktigt råd att gå på massa konsultationer, så jag valde ut de kliniker och kirurger jag var mest intresserad av. Sen gick på två konsultationer varav den ena var hos Charles Randquist på Victoriakliniken.

Valde att operera mig hos Charles Randquist. Gick efter känsla, antar jag. Litade på hans kompetens helt enkelt. Under konsultationen tittade han på mina bröst och förklarade vad man kunde göra åt hängandet, ritade på dem för att visa, samt svarade på mina frågor. Jag bestämde mig ganska snabbt att göra operationen där. Sen fick jag träffa en sköterska/kvinnlig personal och vi satt ned i ett annat rum och gick igenom instruktioner och betalning. Det fanns operationstider ganska snart. Valde en som var ca 2 månader efter konsultationen. Ville ha lite tid på mig innan.

Att operera sig på Victoriakliniken var visserligen det dyraste alternativet. Men jag hade sparat och om någon kunde få fram det resultat jag hoppades på så var det mer än värt det. Man vill inte direkt chansa när det gäller ens kropp.

Tog taxi till Saltsjöbaden tidigt på operationsdagens morgon. Jag kände mig lugn. Kom dit, fick gå in ett rum med en massa sängar och andra patienter. Där fick jag byta om till morgonrock och lägga mig i en säng jag blivit tilldelad. Efter ett tag fick jag gå in till Charles Randquist som ritade på mina bröst och fotograferade dem ur olika vinklar. Efter det låg jag i sängen ett par timmar och väntade på min tur. Under tiden läste jag och vilade lite, samt fick tabletter av en sjuksköterska. 

Sen var det min tur in i operationssalen.  De som var där inne var trevliga. Kände mig fortfarande helt lugn. Låg ett tag på operationsbordet och fick narkos.

Sen minns jag inget fram tills att jag vakande upp i ”min” säng igen. Fick en smörgås (och nyponsoppa – om jag minns rätt). Hade inte ätit på flera timmar innan operationen så som man ska, så det var skönt att äta något igen.

Tittade ner på mina bröst samt speglade mig på toaletten. Tyckte de såg väldigt bra ut trots att de var svullna och inplastade i någon sorts plastfilm. Oerhörd skillnad! Kändes hemskt bra.

Var kvar ett par timmar till på grund av narkosen. Fick en operations-BH.   

Sen fick jag hjälp av en sköterska att ringa en taxi för hemfärd. Hon hjälpte mig även ned till den. Personalen var överlag väldigt vänlig och hjälpsam. Miljön därinne var också intressant. Bara hissen i sig var fascinerande, då den mer såg ut som ett rum med inredning än insidan av en hiss.

När jag kom hem åt jag lite och sov sen. På rygg.

Veckorna efter operationen var spännande. Kul att se den positiva förändringen av brösten. Det gjorde heller ej särskilt ont så det räckte med att ta Alvedon med jämna mellan rum.

Efter det var jag på ett par återbesök, tog bort inplastningen och kollade att det läkt bra. Hela läkeprocessen gick väldigt smidigt över huvud taget. Allt gick faktiskt väldigt smidigt och problemfritt. På det sista återbesöket togs nya bilder av brösten. Då fick jag också med mig en cd skiva med mina före och efter bilder. Vilket var kul.

Så här två år efter operationen är jag fortfarande jätte nöjd. Att operera mig var ett av de bästa besluten jag tagit.

Det gjorde stor skillnad i mitt liv, till det bättre!

/L.

Se före-/efterbilder på Bröstlyft

Min Bröstförstoring

Före-/efterbilder längst ner på sidan.

Jag har alltid tänkt på hur mina bröst ser ut, och jämfört med andra, har alltid velat ha större bröst än jag hade.
Mitt självförtroende har hängt mycket på hur små mina bröst var. Jag tycker personligen att den största delen av kvinnligheten sitter i brösten; en kvinna ska ha bröst...
Innan jag opererade mig hade jag väldigt dåligt självförtroende, jag kände mig som en flicka. Jag kunde inte ligga naken framför min sambo som jag varit tillsammans med i 7 år!

Jag hade sen jag började få bröst lekt med tanken på att operera mig och sagt flera gånger att ”jag vill ha större” osv.
I två år funderade jag sedan fram och tillbaka seriöst  på om jag skulle göra en operation eller inte. Jag tänkte upp och ner, fram och tillbaks. Jag ville ju ha större men jag ville ändå ha äkta bröst.
Till slut bestämde jag mig, det skulle få bli en operation!

Första kontakten
Första samtalet med Victoriakliniken, då jag ville boka tid för konsultation, kändes lite nervöst. Sedan, efter ett par veckor, när jag för första gången kom dit på konsultationen var jag så nervös! Det var första steget mot operationen. Jag fick träffa Dr. Charles som tittade, kände och mätte mina bröst. Sedan kom vi överens om vilken storlek det skulle bli.

Bokade operationsdatum! 
Veckorna fram till operationsdagen var jag så pirrig, nervös och glad, tänkte hela tiden på operationen och slutresultatet.

Operationsdagen!

Jag kom till kliniken 07.00 på morgonen. Rätt så trött eftersom jag inte hade sovit mycket den natten, tankarna fokuserade bara på operationen.

Jag fick tofflor, morgonrock och en egen säng i ett litet rum där jag skulle sova över, natten efter operationen.
Sedan gick sjuksköterskan upp med mig till ett rum där jag skulle få ligga och vänta på min tur. Tiden gick så långsamt…. Blev hämtad av en sköterska som ledde mig in till Dr. Charles som skulle rita på brösten. Det såg lite roligt ut, fattade ingenting av det han hade ritat och skrivit (haha).

Gick tillbaka till min säng. Efter 5 timmar kom en sköterska till mig och sa att ”Nu är det din tur!”
Nu var jag väldigt nervös och väldigt glad. Fick gå på toaletten och sedan fick jag ett piller. Sedan var det äntligen dags! La mig på operationsbordet, och somnade…

När jag vaknade upp hade jag otroligt ont och kunde inte röra mig en centimeter. Bad om smärtstillande hela tiden. Efter ett tag sattes jag i en rullstol och rullades ner till rummet där jag skulle sova. När jag hade lagt mig i sängen (det tog ett bra tag att lägga sig i sängen) med hjälp av sköterskan, orkade jag ingenting på grund av narkosen. Inte förrän klockan 10 på kvällen tittade jag på hur resultatet blev. Lyfte på linnet och kollade, småskrattade för mig själv och sedan somnade jag.

Jag är otroligt nöjd med resultatet efter operationen.  Nu känner jag mig äntligen som en kvinna och inte en flicka! Jag går gärna runt utan tröja och BH i lägenheten framför min sambo!

Mitt självförtroende är på topp  och jag mår jättebra!

Ångrar inte operationen en sekund!

/J.

Se före-/efterbilder på Bröstförstoring

Välkommen!

Victoriaklinikens forum för patientberättelser kommer helt att bygga på kortare och längre berättelser från våra patienter, på deras erfarenheter och upplevelser.
I möjligaste mån kommer vi också att visa före-/efterbilder i anslutning till berättelsen.

Det kommer att vara fritt fram att kommentera och diskutera, men för att undvika otrevligheter, så kommer alla kommentarer att läsas före publicering. Det innebär att det kan dröja innan dessa visas.

Berättelserna publiceras av Victoriakliniken, men är alltid skrivna av våra patienter. De kommer att ha möjlighet att kommentera sina egna berättelser, och andras kommentarer.

Om du själv vill dela med dig av en erfarenhet från Victoriakliniken går det bra att skicka skrivet material till:

info@victoriakliniken.com

Välkommen hit!