Före-/efterbilder längst ner på sidan.
Innan operation
När jag var ungefär 13 år gammal lyckades jag halka och slå näsan rakt in i en vägg. Efter den kraftiga smällen fick jag en liten bula på näsan, inte så märkvärdig, andra la inte märke till den speciellt mycket men jag gjorde det. Jag ansåg att min näsa inte var speciellt feminin och fick mitt ansikte att få ett mer maskulint intryck.
Under tonåren funderade jag mycket på en näsplastik, dock var det inget jag allvarligt trodde att jag någonsin skulle göra. I min värld var plastikoperationer något fel. Något som bara fåfänga människor kastade bort pengar på.
När jag var ungefär 13 år gammal lyckades jag halka och slå näsan rakt in i en vägg. Efter den kraftiga smällen fick jag en liten bula på näsan, inte så märkvärdig, andra la inte märke till den speciellt mycket men jag gjorde det. Jag ansåg att min näsa inte var speciellt feminin och fick mitt ansikte att få ett mer maskulint intryck.
Under tonåren funderade jag mycket på en näsplastik, dock var det inget jag allvarligt trodde att jag någonsin skulle göra. I min värld var plastikoperationer något fel. Något som bara fåfänga människor kastade bort pengar på.
Jag trodde själv att jag inte mådde dåligt över hur min näsa såg ut, att jag hade accepterat att den inte var liten och rak. Fortfarande tyckte jag att det var synd hur min brutna näsa förstörde symmetrin i mitt ansikte.
När jag var 19 år bestämde jag mig för att besöka en plastikkirurg för en konsultation. ”Bara en konsultation” tänkte jag. Bara för att se vad läkaren säger.
Eftersom jag ville ha en näsplastik, en operation i ansiktet, var det inte rätt läge att vara dumsnål. Jag googlade, läste forum och kontaktade andra personer som hade plastikopererat sig och kom fram till att det bara finns en läkare för mig här i Sverige: Charles Randquist på Victoriakliniken. Han verkade helt enkelt vara bäst.
När jag var 19 år bestämde jag mig för att besöka en plastikkirurg för en konsultation. ”Bara en konsultation” tänkte jag. Bara för att se vad läkaren säger.
Eftersom jag ville ha en näsplastik, en operation i ansiktet, var det inte rätt läge att vara dumsnål. Jag googlade, läste forum och kontaktade andra personer som hade plastikopererat sig och kom fram till att det bara finns en läkare för mig här i Sverige: Charles Randquist på Victoriakliniken. Han verkade helt enkelt vara bäst.
Sagt och gjort, jag ringde och bokade en konsultationstid, tvingade med min mamma att köra hela vägen från Göteborg till Stockholm i ett snöoväder.
Väl framme på kliniken blir vi väl bemötta av den underbara personalen. Jag och min mamma fick sedan träffa Charles. Jag berättade vad jag förväntade mig av näsoperationen och Charles berättade vad han kunde göra. Konsultationen tog inte så lång tid. Jag bestämde mig där på plats att jag ville operera näsan, medveten om vad folk skulle tro och tycka. Både jag och mamma kände oss trygga hos Charles och bestämde att näsoperationen skulle ske på Victoriakliniken.
I juni, nästan ett halvår senare, var det operationsdagen. Jag hade berättat för mina nära och kära om näs-operationen och fick höra från nästan alla håll att det var en dum idé, att det inte var något fel på min näsa och att de helt enkelt inte tyckte att jag skulle göra det. Men näsoperationen var för min skull, inte för någon annans. Spelade ingen roll vad de sa, jag hade bestämt mig.
Väl framme på kliniken blir vi väl bemötta av den underbara personalen. Jag och min mamma fick sedan träffa Charles. Jag berättade vad jag förväntade mig av näsoperationen och Charles berättade vad han kunde göra. Konsultationen tog inte så lång tid. Jag bestämde mig där på plats att jag ville operera näsan, medveten om vad folk skulle tro och tycka. Både jag och mamma kände oss trygga hos Charles och bestämde att näsoperationen skulle ske på Victoriakliniken.
I juni, nästan ett halvår senare, var det operationsdagen. Jag hade berättat för mina nära och kära om näs-operationen och fick höra från nästan alla håll att det var en dum idé, att det inte var något fel på min näsa och att de helt enkelt inte tyckte att jag skulle göra det. Men näsoperationen var för min skull, inte för någon annans. Spelade ingen roll vad de sa, jag hade bestämt mig.
Operationsdagen
Dagen innan operationen åkte jag och mamma till Stockholm. Vi skulle spendera natten hos några bekanta då vi skulle vara på kliniken tidigt på morgonen.
På självaste operationsdagen ringde klockan 05.30, in i duschen och på med rena kläder för att sedan åka ut mot kliniken. Väl där blev jag ännu en gång väl bemött av den underbara personalen. Jag fick gå direkt till uppvaket och byta om och lägga mig. Strax därefter blev jag upphämtad av en sköterska då det var dags för lite fotografering och sista mötet med Charles innan operationen. Där passade jag på att ställa alla de frågor som hade kommit upp sen vi talades vid sist.
Efter fotograferingen gick jag tillbaka till uppvaket där jag fick dropp och lite mediciner. Sedan kom narkosläkaren för att ställa lite frågor. Därefter somnade jag (det var trots allt tidigt på morgonen, hur nervös jag nu än var). Någon timme senare blir jag väckt då det var min tur att bli opererad.
Jättenervös går jag mot operationssalen. Jag var inte nervös över hur operationen skulle gå, utan mer över att jag skulle ha ont efter operationen.
Inne i operationssalen står narkosläkaren och en sköterska och väntar. Jag får lägga mig på operationsbordet där jag får min narkos och somnar in.
Några timmar senare vaknar jag upp igen på uppvaket. Kände mig helt stel i ansiktet och hade en massa gips och plåster överallt. Sköterskan kommer och frågar hur jag mår och om jag behövde smärtstillande. Just då hade jag ont och tackade ja till lite bedövande och somnade snabbt om.
Efter någon timmes sömn vaknar jag och känner inte av någon smärta i näsan utan endast hunger. Jag får en smörgås som jag knaprar i mig utan några som helst problem och somnar om igen.
Dagen innan operationen åkte jag och mamma till Stockholm. Vi skulle spendera natten hos några bekanta då vi skulle vara på kliniken tidigt på morgonen.
På självaste operationsdagen ringde klockan 05.30, in i duschen och på med rena kläder för att sedan åka ut mot kliniken. Väl där blev jag ännu en gång väl bemött av den underbara personalen. Jag fick gå direkt till uppvaket och byta om och lägga mig. Strax därefter blev jag upphämtad av en sköterska då det var dags för lite fotografering och sista mötet med Charles innan operationen. Där passade jag på att ställa alla de frågor som hade kommit upp sen vi talades vid sist.
Efter fotograferingen gick jag tillbaka till uppvaket där jag fick dropp och lite mediciner. Sedan kom narkosläkaren för att ställa lite frågor. Därefter somnade jag (det var trots allt tidigt på morgonen, hur nervös jag nu än var). Någon timme senare blir jag väckt då det var min tur att bli opererad.
Jättenervös går jag mot operationssalen. Jag var inte nervös över hur operationen skulle gå, utan mer över att jag skulle ha ont efter operationen.
Inne i operationssalen står narkosläkaren och en sköterska och väntar. Jag får lägga mig på operationsbordet där jag får min narkos och somnar in.
Några timmar senare vaknar jag upp igen på uppvaket. Kände mig helt stel i ansiktet och hade en massa gips och plåster överallt. Sköterskan kommer och frågar hur jag mår och om jag behövde smärtstillande. Just då hade jag ont och tackade ja till lite bedövande och somnade snabbt om.
Efter någon timmes sömn vaknar jag och känner inte av någon smärta i näsan utan endast hunger. Jag får en smörgås som jag knaprar i mig utan några som helst problem och somnar om igen.
Vid 6-tiden på eftermiddagen vaknar jag igen och är relativt pigg. Går upp och går lite och mår hyfsat bra. Ingen smärta. Sköterskorna kontaktar min mamma som kommer och hämtar mig.
Givetvis känner jag mig lite seg och yr av narkosen, men ingen smärta i näsan. Mamma kom och plockade upp mig och vi åkte till våra bekanta i Stockholm för att spendera natten där, för att sedan åka tillbaka till Göteborg dagen därefter.
Givetvis känner jag mig lite seg och yr av narkosen, men ingen smärta i näsan. Mamma kom och plockade upp mig och vi åkte till våra bekanta i Stockholm för att spendera natten där, för att sedan åka tillbaka till Göteborg dagen därefter.
Dagarna efter operationen
Konstigt nog kände jag ingen smärta alls i näsan. Jag var jättepigg och mådde bra. Detta hade ju givetvis sina nackdelar. Jag var nyopererad och skulle ligga sängliggande vilket jag inte gjorde. Detta resulterade i att jag svimmade ganska mycket. Som tur var så svimmade jag aldrig och slog i näsan utan ramlade bakåt.
En vecka efter operationen var det dags för återbesök. Jag skulle plocka bort gips och stygn. Eftersom min mamma hade gjort mer än tillräckligt så bestämde jag mig för att ta tåget själv till Stockholm över dagen.
Väl på kliniken träffade jag Charles som skulle kolla på min näsa. Dock så fick jag svaret att den inte hade läkt än. Min näsa var svullen och hade reagerat på operationen och jag fick därför en kortisonspruta i näsan och en ny tid att komma tillbaka på, redan veckan efter. Jag skulle även fortsätta vara sängliggande och röra mig så lite som möjligt.
När jag var hemma i Göteborg ringde Charles, trots att han var på semester, och kollade hur jag mådde och hur det gick med näsan och om den var svullen än. Han visade att han brydde sig och det kändes tryggt.
Veckan därefter åkte jag tillbaka till kliniken ännu en gång. Den här gången fick jag träffa Elin (en av de underbara sköterskorna!) som tog bort plåstret och stygnen. Hade sen innan hört att det skulle göra ont att ta bort stygnen och jag kan säga att det knappt kändes!
Redan då såg jag hur fin min näsa hade blivit. När min mamma fick se mig började hon gråta. Hon var överlycklig! Och jag med. Jag var riktigt nöjd.
Ett halvår efter
Nu såhär ett halvår efteråt är jag riktigt nöjd. I dagsläget har jag fått ett mycket bättre självförtroende. Jag vill vara med på kort, gärna i profil, behöver inte sminka mig varje gång jag går ut och jag känner mig feminin och vacker! Jag har en helt annan utstrålning än vad jag hade innan operationen.
I dagsläget är jag glad att jag inte lyssnade på någon annan. Min mamma håller med, hon säger att om hon visste att jag skulle må så här bra efter operationen skulle hon inte tvekat att låta mig operera näsan från första början.
Och när det kommer till Charles, han är mer än en plastikkirurg. Han är en konstnär. Att operera näsor så att de inte ser fejkat ut, att leva upp till ens förväntningar och att göra allt detta utan att förändra personligheten/dragen i ansiktet är konstnärligt. Han har ett öga för plastikkirurgi.
Nu såhär ett halvår efteråt är jag riktigt nöjd. I dagsläget har jag fått ett mycket bättre självförtroende. Jag vill vara med på kort, gärna i profil, behöver inte sminka mig varje gång jag går ut och jag känner mig feminin och vacker! Jag har en helt annan utstrålning än vad jag hade innan operationen.
I dagsläget är jag glad att jag inte lyssnade på någon annan. Min mamma håller med, hon säger att om hon visste att jag skulle må så här bra efter operationen skulle hon inte tvekat att låta mig operera näsan från första början.
Och när det kommer till Charles, han är mer än en plastikkirurg. Han är en konstnär. Att operera näsor så att de inte ser fejkat ut, att leva upp till ens förväntningar och att göra allt detta utan att förändra personligheten/dragen i ansiktet är konstnärligt. Han har ett öga för plastikkirurgi.
/A.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera inlägget: